SvenskaUndvika att rapportera indikationer till externa organ
Tillämpningen av lagen om skydd av personer som anmäler oegentligheter (Whistleblower Protection Act) erbjuder två typer av råd till eventuella personer som anmäler oegentligheter: ett internt råd och ett externt råd.
Det så kallade visselblåsardirektivet
De interna rapporteringskontoren finns direkt i respektive företag; de är obligatoriska för företag med 50 eller fler anställda. Den externa rapporteringsenheten är å andra sidan en myndighet och är placerad vid Federal Office of Justice. Den federala finansinspektionen (BaFin) eller den federala kartellbyrån ansvarar för att ta emot rapporter om specifika bank- eller kartellöverträdelser. Delstaterna kan också inrätta egna anmälningskontor för överträdelser i delstaten och den lokala förvaltningen.
Direktiv (EU) 2019/1937 (det så kallade visselblåsardirektivet) innehåller ett mandat för EU:s medlemsstater att förespråka en grundläggande preferens för interna rapporter framför externa rapporter. Interna rapporter är, enligt den europeiska lagstiftaren, det bästa sättet att sprida information till dem som kan bidra till ett tidigt och effektivt förebyggande av hot. En visselblåsare bör dock också kunna använda den externa rapporteringsfunktionen, till exempel om han eller hon fruktar repressalier. Sammantaget kan en visselblåsare därför vända sig till den myndighet som bäst kan vidta korrigerande åtgärder i det specifika fallet utan att behöva belasta sig själv med nackdelar.
Risken för externa meddelanden
Trotz dieses differenzierenden Gestaltungsauftrags an den deutschen Gesetzgeber stehen die internen und externen Meldestellen nach dem Entwurf eines Hinweisgeberschutzgesetzes in keinem hierarchischen Verhältnis zueinander. Der Whistleblower kann also Verstöße entweder der internen oder der externen Meldestelle mitteilen. Das bedeutet einen Wechsel zur bisherigen Rechtslage. Der Arbeitsvertrag verpflichtet Arbeitnehmer und Arbeitgeber zur gegenseitigen Rücksicht auf die Interessen des jeweils anderen. Diese Rücksichtnahmepflicht kann unter Umständen dazu führen, dass der Arbeitnehmer Missstände zunächst intern melden muss. Die Entscheidung des Gesetzentwurfs zur Parallelität interner und externe Meldekanäle erteilt diesem Vorrang zumindest im Anwendungsbereich des Entwurfs eine Absage.
Fördelen med interna meddelanden
Extern rapportering kan leda till en betydande extra börda för företagen. Å ena sidan beror det på att känslig information lämnas ut. Till exempel kan en anmälan om en överträdelse samtidigt innehålla ett meddelande om en affärshemlighet. Detta är tillåtet så länge avslöjandet av hemligheten är nödvändigt för rapporten. Å andra sidan kontrollerar det externa rapporteringskontoret inte bara om tillämpningsområdet för lagen om skydd för visselblåsare har öppnats och om rapporten är giltig. I många fall kan och kommer den också att vidarebefordra rapporten till den behöriga myndigheten. Den senare kan sedan i sin tur själv vidta utredningsåtgärder. I händelse av en extern rapport hotas företaget således direkt av indragna officiella tillstånd, andra administrativa beslut, böter och, i förekommande fall, straffrättsligt åtal mot ansvariga personer. Slutligen finns det också en risk för att företagets rykte skadas om tredje part får kännedom om missförhållanden i företaget.
Åtgärder för riskminimering
Det är därför tillrådligt att arbeta för en intern prioritering av det interna rapporteringskontoret. När man gör detta måste man ta hänsyn till olika aspekter. Å ena sidan är det viktigt att minimera fördelarna med extern jämfört med intern rapportering. Å andra sidan kan man också skapa incitament för att i första hand rapportera internt. Det nya lagförslaget förbjuder åtminstone användning av tvång för att förhindra kommunikation med den externa rapporteringsbyrån. En avtalsenlig skyldighet att uteslutande använda den interna rapporteringsenheten är inte heller tillåten.
Den grundläggande förutsättningen för att förhindra extern rapportering är en företagskultur som uppmuntrar intern rapportering. Detta kräver att potentiella visselblåsare litar på att de inte kommer att missgynnas av en rapport. Detta inkluderar å ena sidan förbudet mot repressalier som ändå är lagstadgat, men också skyddet mot sociala nackdelar i arbetsmiljön. Det är också rimligt att tillåta och behandla anonyma rapporter till det interna rapporteringskontoret. I förslaget till en lag om skydd för visselblåsare föreskrivs inte detta. Men det underlättar också för de anställda som är särskilt rädda för repressalier att ta intern kontakt inom företaget. Antagandet att anonyma rapporteringskanaler oftare missbrukas motbevisades nyligen av en studie. Slutligen kan anställda också uppmuntras att prioritera interna rapporteringskanaler genom monetära eller andra incitament.
Slutsats
Företagsrisken med externa rapporter är ofta flaskhalsen för införandet av interna rapporteringskontor. För att undvika de nackdelar som detta medför krävs ett fungerande whistleblowing-system i företaget. För detta ändamål kan anställda uppmuntras att prioritera intern rapportering. Dessutom är det viktigt att minimera risken för eventuella nackdelar för visselblåsarna - även här spelar företagskulturen en avgörande roll.
När det gäller inrättandet av interna rapporteringskontor är det värt att väga in den extra ansträngning som det innebär att gå utöver tillämpningsområdet för förslaget till lag om skydd för visselblåsare genom att möjliggöra anonym rapportering. Små företag med färre än 50 anställda bör också överväga om de ska inrätta interna visselblåsarkontor på frivillig basis för att undvika ekonomiska nackdelar som orsakas av extern rapportering. I grund och botten förhindras extern visselblåsning bäst genom intern visselblåsning.