Den långa vägen, del II - Den tyska lagstiftningsprocessen

I föregående artikel använde vi oss av direktivet om kontroverser i samband med likvidation av tillgångar för att bevisa den europeiska processen. Una direttiva è una norma che in primo luogo deve trasporre gli Stati membri alla legislazione nazionale. Av detta skäl presenteras i denna del av den andra serien mer detaljerat förfarandet för att hantera de risker som finns i Alemanien.

Der lange Weg im Gesetzgebungsverfahren

Fördelning av befogenheter

De grundläggande principerna för lagstiftningsprocessen fastställs i grundlagen. I Tyskland kan lagar stiftas antingen av förbundsstaten eller av delstaterna. I princip är det endast delstaterna som har rätt att lagstifta. Enligt grundlagen finns det dock undantag. Enligt grundlagen har förbundsregeringen exklusiva befogenheter, vilket innebär att endast förbundsregeringen får stifta lagar på vissa områden, eller konkurrerande befogenheter. Konkurrerande lagstiftning innebär att delstaterna endast kan lagstifta om förbundsstaten inte har utövat sin rätt att lagstifta.

Ofta berör frågor som kräver reglering flera behörighetsområden. I sådana fall måste antingen federationen eller delstaten ansvara för hela lagstiftningsprocessen. Mindre ingrepp i utländska befogenheter är dock tillåtna om de endast rör utarbetandet eller genomförandet av en förordning. Jurister talar då om annexkompetens.

Utkastet till Whistleblower Protection Act berör bland annat arbetsrätt, affärsrätt och straffrätt. Den federala regeringen har lagstiftningsbehörighet på alla dessa områden. Den är därför ansvarig för att anta lagen om skydd för visselblåsare.

Initiativrätt

Den federala lagstiftningsprocessen äger rum mellan tre statliga institutioner: Bundestag, Bundesrat och den federala regeringen. Till skillnad från på EU-nivå kan vart och ett av dessa så kallade organ lägga fram förslag till nya lagar. I praktiken kommer dock lagförslagen ofta från den federala regeringen, eftersom den har en mycket kompetent teknisk understruktur i form av ministerierna.

Förslaget till en lag om skydd av visselblåsare kommer till exempel från det federala justitieministeriet. Om ett sådant lagförslag kommer från förbundsregeringen, måste den först överlämna utkastet till Bundesrat. Bundesrat kan sedan yttra sig om utkastet.

Utkastet till Whistleblower Protection Act befinner sig för närvarande i denna fas. Vanligtvis kommenterar berörda yrkesgrupper också efter offentliggörandet av ett lagförslag, för Whistleblower Protection Act, till exempel det tyska advokatsamfundet. Tidsfristen för kommentarer från delstaterna och sammanslutningarna är 11.05.2022.

Röster

Bundestag röstar sedan om lagförslaget. I regel antas ett lagförslag av en majoritet av de röstande ledamöterna. I särskilda fall måste dock ett särskilt beslutsförhetskrav uppfyllas. Om t.ex. grundlagen ska ändras måste två tredjedelar av alla riksdagsledamöter rösta för förslaget.

Om Bundestag antar ett förslag måste Bundesrat involveras. Bundesrat består av deputerade som väljs av regeringen i varje förbundsstat. I särskilda fall måste Bundesrat godkänna ett lagförslag. Detta förfarande kallas därför samtyckesförfarandet. Utkastet till en lag om skydd för visselblåsare är också ett sådant förfarande.

I de flesta fall kan Bundesrat dock endast invända mot en lag som antagits av Bundestag inom två veckor. Förbundsdagen kan i sin tur upphäva denna invändning. Istället för att godkänna eller förkasta ett lagförslag kan Bundesrat också sammankalla en medlingskommitté. Detta utskott består av ledamöter från Bundestag och Bundesrat och har till uppgift att nå en överenskommelse mellan de olika institutionerna.

Verkställande

Slutligen måste lagen verkställas och kungöras. För detta ansvarar förbundspresidenten. Han måste underteckna lagen efter att den har antagits. Vid bristande efterlevnad av lagstiftningsförfarandet eller uppenbara överträdelser av grundlagen kan han vägra att verkställa lagen. Lagen offentliggörs sedan i den federala lagtidningen. På den tyska förbundsdagens webbplats finns dock ett onlinearkiv där alla parlamentariska steg i ett lagförslag kan spåras i förväg.

En lag träder i kraft i slutet av lagstiftningsprocessen. Det är först från denna tidpunkt som den får verkan. I grundlagen föreskrivs att lagarna själva fastställer datumet för när de träder i kraft. I avsaknad av en sådan bestämmelse träder lagen i kraft två veckor efter det att den har offentliggjorts i den federala lagtidningen.

Slutsats

Det tyska lagstiftningsförfarandet är mycket likt det som gäller i Europeiska unionen när det gäller processen och de inblandade aktörerna. I stället för den institutionella triangeln med kommissionen, parlamentet och ministerrådet samverkar nu förbundsregeringen, förbundsdagen och förbundsrådet. Till skillnad från den europeiska nivån har dock alla tre organen initiativrätt i Tyskland. Förslaget till en lag om skydd för whistleblowers har ännu inte nått den heta omröstningsfasen. Framför allt är Bundesrats godkännande ett avgörande hinder, eftersom delstatsregeringarnas konstellationer skiljer sig från den styrande trafikljuskoalitionen i den federala regeringen.

Dichiarazione di non responsabilità

I contenuti del nostro sito web sono destinati esclusivamente a scopi informativi generali e non costituiscono una consulenza legale. Le informazioni contenute nel nostro sito web non possono e non intendono sostituire la consulenza legale individuale di un avvocato. Non garantiamo che le informazioni contenute nel nostro sito siano corrette, complete o aggiornate.