SvenskaDen långa vägen, del I - Den europeiska lagstiftningsprocessen
Det har gått två år och mer sedan direktiv 2019/1937 om återvunna kemikalier trädde i kraft och det nya direktivet om förebyggande av kontaminering till följd av återvunna kemikalier trädde i kraft. För detta krävs det en rad små åtgärder, både på europeisk och på nationell nivå. Med tanke på att Europeiska unionen alltmer inriktar sig på att fastställa standarder är detta ett lämpligt tillfälle att granska hela processen för att utarbeta europeiska standarder på grundval av lagstiftning på området för anställningsstöd.
Kompetens
Man måste skilja mellan Europeiska unionens lagstiftning och lagstiftningen i medlemsstaterna, dvs. även i Tyskland. Europeiska unionen har enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) rätt att anta vissa rättsakter. På vissa områden, t.ex. tullunionen, får endast Europeiska unionen utfärda standarder. På andra områden får unionen endast anta lagar om ett lagstiftningsmål kan uppnås bättre på unionsnivå än på medlemsstatsnivå.
Rätten att nominera
Varje lagstiftningsförfarande inleds med att någon lägger fram ett förslag till lag. Organ och personer som har rätt att lägga fram ett förslag kallas för initiativrätt.
På EU-nivå är det bara Europeiska kommissionen som har initiativrätt. Dess ledamöter nomineras av medlemsländerna och väljs av Europaparlamentet. Deras motsvarighet på medlemsstatsnivå är regelbundet regeringarna. Om kommissionen inte föreslår lagstiftning på ett område kan de andra institutioner som deltar i lagstiftningsprocessen eller unionsmedborgarna begära att den gör det.
Kommissionen kan välja mellan två olika former av rättsakter: en förordning och ett direktiv. När en förordning har antagits är den direkt tillämplig på alla medlemsstater och unionsmedborgare. Ett direktiv, å andra sidan, formulerar vissa krav som medlemsländerna måste införliva i sin egen lagstiftning. Enligt visselblåsardirektivet måste medlemsländerna till exempel anta en lag som bland annat kräver att företag med 50 eller fler anställda inrättar interna visselblåsarenheter.
Ibland tillåter ett direktiv vissa undantag från dess krav. Ofta tillåts medlemsländerna att vidta åtgärder utöver direktivet för att uppfylla direktivets mål. Dessa direktiv kallas minimiharmonisering, eftersom unionen på så sätt uppnår åtminstone en miniminivå av skydd i sina medlemsländer. Visselblåsardirektivet tillåter medlemsstaterna att utvidga skyddet för visselblåsare. Enligt det nya lagförslaget skyddas de således inte bara när de rapporterar överträdelser av unionsrätten, utan även när de rapporterar en rad andra överträdelser av nationell rätt.
Omröstning
Nu har kommissionen alltså hypotetiskt föreslagit en förordning eller ett direktiv. Det fortsatta tillvägagångssättet beror på vilken typ av förfarande det rör sig om. I de allra flesta fall är detta det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det kallas också medbeslutandeförfarandet, eftersom Europaparlamentet har möjlighet att hjälpa till att utforma lagstiftningsförslaget.
Kommissionen överlämnar sitt förslag till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Det senare består av medlemsländernas respektive ministrar. Parlamentet röstar sedan om förslaget vid första behandlingen och vidarebefordrar resultatet till ministerrådet. I samband med detta kan parlamentet också föreslå ändringar i kommissionens utkast. Därefter röstar ministerrådet också om utkastet, inklusive parlamentets ändringsförslag.
Om rådet förkastar parlamentets förslag sker en andra behandling. Vid den andra behandlingen röstar Europaparlamentet återigen om ministerrådets förslag. Om det godkänner dem anses lagstiftningsakten ha antagits. Om det vägrar, förblir lagstiftningsförfarandet oavslutat. Om Europaparlamentet föreslår ytterligare ändringar måste det återigen överlämna dem till ministerrådet och Europeiska kommissionen.
Om kommissionen förkastar det resulterande förslaget kan ministerrådet enhälligt åsidosätta detta veto. Om ministerrådet å andra sidan avvisar ändringsförslagen sammankallas förlikningskommittén som ett särskilt organ. Denna kommitté skall nå en överenskommelse i ett särskilt förfarande i samarbete med parlamentet, ministerrådet och kommissionen.
Vägen för direktivet om visselblåsare var inte särskilt lång på europeisk nivå. Redan i den första behandlingen antog Europaparlamentet förslaget med 591 röster för, 29 emot och 33 nedlagda röster. Kommissionens plan godkändes också i ministerrådet.
Slutsats
När en rättsakt har passerat genom den europeiska lagstiftningsprocessen måste den slutligen offentliggöras. Detta sker alltid i Europeiska unionens officiella tidning. Ofta avgör en rättsakt själv när den träder i kraft. I annat fall träder den i kraft 20 dagar efter offentliggörandet.
Den europeiska lagstiftningsprocessen bestäms till stor del av den institutionella triangeln av kommission, parlament och ministerråd. Eftersom de europeiska riktlinjerna för whistleblowing utfärdades i form av ett direktiv, måste de också genomgå ett tyskt lagstiftningsförfarande. Detta kommer att behandlas mer ingående i del II av denna artikelserie.
Dichiarazione di non responsabilità
I contenuti del nostro sito web sono destinati esclusivamente a scopi informativi generali e non costituiscono una consulenza legale. Le informazioni contenute nel nostro sito web non possono e non intendono sostituire la consulenza legale individuale di un avvocato. Non garantiamo che le informazioni contenute nel nostro sito siano corrette, complete o aggiornate.